Jantehistorier

Här kan du lägga upp dina egna historier om hur Jantar påverkar ditt liv. Betrakta detta som ett forum där du kan skriva av dig men där du också kan lära mer om att identifiera dina eller andras Jantar.

{ 8 comments… read them below or add one }

Anonym januari 28, 2011 kl 02:24

Jag gillar att ge komplimanger, men den attans jantelag gör att nästan alla svarar “nää-då”, “äsch” eller “det var väl inget märvärdigt”..så frustrerande. Jag har bestämt mig! När någon ger mig en komplimang så svarar jag med ett stort leende: “Tack!”. Jag tränar mina barn i att svara på samma sätt. Jag tror detta gör att vi bekräftar männisors tankar, respekterar deras åsikter och tränar oss själva i att ta emot bekräftelse.

Svara

Johan Hermansson januari 28, 2011 kl 02:26

Helt sant och vilken bra inställning av dig! Jante finns där trots att man kanske inte fått begreppet förklarat för sig tidigare så är det ändå något som man känner igen när man får upp ögonen för det.

Svara

M januari 28, 2011 kl 02:27

När jag såg den snygga killen på krogen omgiven av vackra kvinnor, så slog mig en tanke – “varför skulle han vara intresserad av mig?” Under väldigt lång tid höll jag mig tillbaka men hade mina blickar på Honom. Tills en dag då jag insåg att jag hade allt att vinna och inget att förlora. Jag började agera medvetet för att väcka hans intresse. Idag när han ser mig ler han och kramar mig… en historia to be continue…

Svara

Callisto januari 28, 2011 kl 02:29

Exemplen är så många att man blir mörkrädd. Här kommer några:
1. Min ex-sambo, som bad mig “tagga ner” (prata “mindre bildat”, eller vad det nu skulle innebära…), så inte hans mor och bror skulle tro att jag är en akademikersnobb. Hans mor led av kroniskt förakt mot bildning, och bror hans led av att själv inte tagit gymnasie-examen.
2. De som blivit omåttligt provocerade när jag berättat hur många högskolepoäng jag har, och det visat sig att de utgått från att jag måste se ner på alla som inte pluggat 8 år på universitet… Projicera mera.
3. De som direkt måste smätta till med “högt IQ innebär ofta lågt EQ” om det kommer på tal att jag, eller någon annan, presterat över snittet på ett IQ-test. Diskussionerna som uppstår när man nämner “Mensa” ska vi inte tala om…
4. Hela min skolgång var kantad av Jantes hantlangare, smart förklädda till lärare. Bland annat sådana som sa “du MÅSTE inte räcka upp handen hela tiden, det känns kanske jobbigt för de som inte kan lika mycket…”. Ridå… Och så undrar de varför det frodas en kultur av att det är fult att prestera i skolan.
Oj vad klagigt. ;P Men detta är ett ämne som verkligen slår an en pentylstubin hos mig… Varför kan vi inte bara glädjas åt varandras talanger och framgångar och bli inspirerade istället för provocerade och elaka?

Svara

Maria januari 28, 2011 kl 02:30

1. När jag berättar för människor att jag arbetar mot att bli ekonomiskt fri, om mina visioner, så märker jag att hos vissa personer är det som någonting mörkt dras över deras ansikte… de förskuggas och så tystnar de eller lommar iväg… Då förstår jag att jag har triggat deras Jante.
2. Hos mina studenter blir Jante synlig när jag frågar vad de vill och vad de vill göra med sin utbildning, vad de drömmer om att skapa. För vissa är själva frågan så överväldigande att de inte ens kan formulera detta. En av mina amerikanska studenter förfärades en gång av detta och sa “but everyone needs to have a Dream!”. Ja, svarade jag, men kanske det är så att det inte har varit tillåtet i vårt samhälle?

Svara

Johan Hermansson januari 28, 2011 kl 02:32

Jag möter ofta Jantar som säger till mig att “det där kan du väl inte göra” och många gånger syftar på min unga ålder. Att jag för att vara arton, snart nitton kompenserat med en stark drivkraft och en vilja att inspirera och påverka – inte skulle vara tillräckligt.
“Nej men du är för ung och du behöver erfarenhet!” kan en följdfråga lyda. Inte ens där kan jag låta Jante besegra mig utan jag tänker att erfarenhet får man genom att prova på saker, utmana sig själv och våga försöka!

Svara

Johan Hermansson februari 23, 2011 kl 00:05

Det som Jantelagen syftar på i den första punkten av tio är att du inte ska tro att du är något speciellt som skiljer sig ur mängden. Du ska inte tänka dig in i situationer där du ser dig själv som bättre eller helt enkelt mer framgångsrik än någon annan. Det här gäller oavsett om det handlar om egen verksamhet, att man blivit befordrad på arbetsplatsen eller om du kanske fått det högsta betyget i en kurs på högskolan.

Oavsett vilket säger Jante till dig att det inte är något du ska skryta eller vara stolt över. Du ska inte få andra att lägga märke till vad det är du gjort för något av den anledningen att du i så fall väldigt säkert kommer uppfattas som att du tror du är något. Därför finns den här punkten med som första i en av tio budskap som Jantelagen försöker vägleda dig genom.

Jag vill även lägga till i den här meningen att den här punkten: du ska inte tro att du är något, faktiskt är en av de största faktorer som påverkar oss människor idag vad gäller Jantelagen och det fenomen som faktiskt finns inom oss. Det har en stor inverkan och det är ett faktum att väldigt många av oss tänker på det här sättet. Eller om inte väldigt lika och känner en slags rädsla för att bli sedda som märkvärdiga och med näsan i luften för att vi är stolta över något som vi skapat.

Den är det här som påverkar oss väldigt ofta i vardagen. Ung som gammal och man som kvinna är det ett fenomen som finns och som gör sig väldigt bekant bara man tänker på det. För innan jag fick upp mina ögon för det här med Jantelagen och ett negativt sätt att förklara människor onödiga kommentarer eller synd på det som jag gjorde hade jag ingen aning om att det här faktiskt berodde på ett fenomen som alltid funnits hos oss människor. Jantelagen har alltid varit där i vårat undermedvetna som en slags kraft en del människor kan lära sig att tygla medan andra låter Jante överta situationer helt och hållet.

När jag sedan av en slump råkade stöta på ordet Jantelagen i en artikel som faktiskt handlade om mig själv och min situation som ung kille, väldigt driven och att jag på mitt sätt och vid den här tidpunkten stack ut ur mängden. Jag var mig själv och trodde på något som stack i många andras ögon som verkade tänka ”du ska inte tro att du är något”. Den här kommentaren har jag fått slängd efter mig väldigt många gånger sen jag verkligen gått in för den här rollen att trotsa och göra mitt gör att motverka allt som har med Jantelagen och dess inflytande att göra. Men det ska jag berätta mer om längre fram i texten. Först vill jag förklara att det var först efter att jag läst om fenomenet Jantelagen för första gången som jag på riktigt började lägga märke till det i vardagen.

Innan hade jag mest tänk att människor i det samhälle med några tusen invånare där jag kommer ifrån var negativa och att det var något speciellt med individerna där jag levde. Kanske att de var negativa och som vi ungdomar många gånger tänkte att det inte fanns en slags bitterhet över samhällen som saknade samma potential och möjlighet som större städer många gånger och att det här odlade en slags ovisshet hos väldigt många.

Det här trodde jag för ungefär två år sen och tänkte att det skulle vara anledningen att människor på mindre platser var bittra många gånger och därför tog ut det på andra som faktiskt ville visa framfötterna och att det sågs som något negativt för att de själva inte gjorde det. Nu kan jag om inte konstatera att det här inte stämmer inse ett faktum om att det i alla fall är något annat som har en stor roll i det här. Nämligen fenomenet Jante!

Svara

Tina juni 12, 2011 kl 16:54

Hej! Vad glad jag blir att läsa så mycket om saker som jag håller med om. Vi måste alla kämpa för att Jante inte längre skall kunna styra oss och våra liv. Självklart skall vi istället tro att vi är NÅGON. Hur kan man inte vara någon – då är man ju ingen!!!! Varje människa är någon och varje människa är unik. Både i personlighet och med sina personliga talanger. Det viktiga är väl inte att vi inte ser oss själva utan att vi både kan se oss själva och samtidigt andra som unika och värdefulla varelser. På vår sajt http://www.dintonaring.se driver jag ”Självkänslo-skolan”där vi framförallt vill inspirara tonårsföräldrar att vara tydliga med att bekräfta och se sina tonåringar och förmedla anti Jante lagen till dem för att bygga en SJÄLVKÄNSLA.

Svara

Leave a Comment